Mitt först uppdrag som massör blev minst sagt helt galet. Tillsammans med 3 andra massörer gick vi på vårt pass på depån i Fagerhult på Vätternrundan 2014 kl 01:00 på fredag natten och jobbade intensivt till klockan 13:00 på lördagen.
Det var snabba löpande-band-massager där cyklisterna fick ligga på spartanska träbritsar med hästfiltar på. Vi stod i en tom, kall gammal industrilokal av betong som i alla fall hade fördelen att den skyddade mot vinden. För blåste gjorde det! Det var en härlig kontrast att ta sej ut och hitta lite lä för att värmas av solen och titta på vimlet utanför vår lokal.
Cyklisterna, erfarna som nybörjare, var verkligen helt slut av att trampa alla mil i motvind. Vi fick hjälpa till att få liv i många iskalla lår och stela nackar. Men vilket driv de hade att hela tiden ta sig framåt med mål till nästa depå.
Landsvägscyklister är verkligen ett envist folk, som kämpar i många timmar både på tävling och träning trots enorma smärtor och problem i olika delar av kroppen. Trots detta var det hela tiden massor av glädje och skojfriska samtal.
Min största behållning av alla de här timmarna var att ta emot kramar och allas enorma tacksamhet över mitt jobb för att de fick känna en stunds avkoppling och få igång cirkulation och minskad krampkänsla. Jag fick också ökad erfarenhet av att ta emot akuta lägen.
Det få minsann blir en repris på det här nästa år igen.
